She´s alive!
Jepp jag lever har bara inte haft lust att skriva.
Mycket på jobbet i vanlig ordning. Vettefan hur vi ska lösa detta. Känns som det bara rinner igenom fingrarna, allt det jag så gärna vill kalla mitt! Det som har kommit att bli mitt "liv". Ha!!! Mer än ett arbete, det är en livsstil - min livsstil. Mitt LIV! Det jag har brunnit för, det som fått mig hit, att kämpa....
Så ska jag lägga mig eller resa mig starkare än förut, gå in för det
med ytterligare 300%?
Ja har Du ett facit? Om Du har det får så snälla rätta mig!
Självömkan, förtvivlan, idioti?
Ljuspunkten jag siktar på är att Andreas kommer hem om 22 dagar.
Nu ska jag iaf läsa en bok om en kille som har haft det jävligare,
Mietek Grocher´s JAG ÖVERLEVDE.
[ta hand om det som betyder något]
